Det börjar dra ihop sig…
…för både mig och Svea… På olika sätt givetvis! Idag var det sista besöket inför operationen på fredag och det var narkosläkaren. Och ja, jag kan fortfarande gapa stort och böja nacken och narkosteamet har betablockare redo sa han 
Inte är det nervöst heller. Tänkte att det kanske skulle kännas liiiite grann men nejdå. Man börjar ju undra om man är lite avtrubbad efter alla turer?
Svea är så rund och fin en vecka kvar nu. Tänk vad tiden bara rusat iväg! Det är fruktansvärt tomt här hemma och jag saknar mina flickor enormt mycket! Tanten fick ju följa med ner till Skåne med eftersom operationen blev så mycket tidigare än jag trodde. Vad gör alla som inte har hund undrar jag? Jag har verkligen försökt att åka ut på olika saker, shoppa blommor, åka till köpcentra även bara sitta på altanen men guuuud så tråkigt… jag ser inget som helt nöje i det fastän jag verkligen vill kunna njuta av att vara helt fri och obunden… Men inser att jag att det är precis det jag vill vara!
Svea kommer bli världens bästa mamma…
Dubbel tur!
Idag damp det ner ett brev i postlådan… Operation den 1/6… Jag hade ju verkligen hoppats men trodde inte att jag skulle hinnas med innan sommaren! Så nu bär det av för lite provtagningar och EKG, och dejt med kirurgen och anestesiläkaren. En anledning till att jag hoppades på operation innan sommaren var att Svea ändå har valpar och inte är hemma vilket gör att både jag och Svea hinner hämta oss någorlunda tills hösten. Plus att jag kanske kan komma igång till hösten och hinna komma ut på tävlingsbanan 
Men nu ska vi först ta oss igenom det här! Svea börjar bli rund och go och man kan riktigt känna de små puppisarna som små bollar när hon ligger på rygg! Tänk att tiden går så fort och redan nästa vecka får hon följa med pappa ner till Skåne när han varit och hälsat på oss. Jag hinner till och med bli opererad innan valparna ska titta ut! Tant Elsa får också följa med till Skåne, även om saknaden kommer bli enorm efter mina älskade flickor. Men om man vore hund så skulle man ju inte vilja bo någon annanstans än hos familjen Silfverberg/Folkesson. Svea har väl fullt upp men Elsa lär väl få vistas på MFF:s kansli med Kenneth och A-lagets grabbar (guuuud så jobbigt, eller hur ) och på helgerna blir det softa med min pappa… Vad skulle jag göra utan pappa och Camilla? Ni är bäst i världen
För er som befinner er i Skåne vill jag tipsa om min mammas utställning! Gå gärna in på min länk Mamma och Clas och klicka ”På gång”!
Tjockisen myser…
Bejbi bejbi!
Det var vad vi såg när vi ultraljudade Svea i fredags! Så här lät det, här är en, en till, en till, en till, en till, en till och så fortsatte det! Puh, men hur många det faktiskt blir den dagen de tänker komma ut får vi vänta och se, ibland kan ju fosterna resorberas. Men även om någon skulle göra det har vi ju några till som sagt Jag är såååå glad och Svea mår prima liv! Något bekvämare kan jag väl tycka men det köper vi!
I lördags var vi ute och spårade och den orken var det inget fel på, hon är så härlig och metodisk i sitt spårande. Christian som alltid är lite lurig när han lägger spår hade smugit sig både över cykelbanor och i rabbatterna och längs med industrilokalerna men det lurade inte Svea Duttia duttia tös!
Elsa fick spåra gräsmatta men hon har ju en lite annan spårteknik, HÖGMOTIVERAD med turbomotor! Ja visst vi kom runt men att hänga som en trasa i änden på snöret är lite svettigt som ni kanske kan förstå. Men det är ju min älskade Elsa det! Min orkan, min storm som älskar livet lika hårt varje ny dag som kommer…. Varken mer eller mindre…
Och nu står jag på väntelista för steloperation… Med riktig otur får jag vänta till hösten. Jo självklart är jag glad när det än blir, men som vanligt så har jag en plan och om det blir till hösten så går den lite grann i stöpet… Om jag skulle bli opererad innan sommaren så blir det när Svea ändå är mammaledig hos Camilla. Då hinner jag rehabilitera mig under sommaren och starta tävlingssäsongen till hösten…. Och om det blir operation så försvinner ju hela säsongen där med… Se my point?
Ja ja, det blir som det blir… Jag visar i alla fall en liten bild på en av Svea små bejbisar
Nu väntar vi med stooooor spänning!
För det var kärlek vid första ögonkastet när Svea mötte Guy! Guy var allt jag hade hoppats på och lite till… Han var så otroligt trygg och säker i sitt sätt och med en stor skopa ödmjukhet vann han både mitt och Sveas hjärta.
Tusen tack Angelika för att jag fick använda denna underbara kille och sen ett STORT tack till min pappa som följde med på resan och gjorde allt så mycket roligare!
Nu hoppas jag såååå, att parningen lyckats och att det blir små nationaldagsbejbisar som tänker titta ut! För dig som är intresserad av valp ur denna kombination kontakta Camilla på kennel Millneth’s…
…men nu är det här!!!!!
ÄNTLIGEN har Svea börjat löpa så nästa vecka blir det en ”liten” road trip till Langen/Hessen utanför Frankfurt och förhoppningsvis ett kärt möte mellan Svea och Guy! Nu håller vi ALLA tummar och tassar att det här går vägen!!!
Löpet lyser med sin frånvaro…
… så klart… bara för att man väntar och längtar! Men det är ju inte så mycket att göra något åt. Jag har tagit ett allvarligt snack med henne men hon tar mig inte på fullt allvar känns det som Men nu är det underbara tider ändå, solen har varit framme mycket här i Mälardalen och nu har träningen på klubben kommit igång och man träffar alla härliga vänner efter vintervilan! Svea är ju inte ledsen vilket underlag vi än har, men det är lite roligare för matte att träna utan snöblasket på planen. Och min älskade tant Elsa tycker att det är häääärligt att få komma ut och köra i vårsolen!
Ortopedbesöket är avklarat, och det var ett tungt besked men jag tror nog att det mynnar ut i det bästa för mig och min framtid. Diskerna i de två nedersta nivåerna är helt degenererade och diskhöjden har reducerats. Smärtan kommer från dem och alternativen jag hade var 1. att vänta 10-15 år och troligtvis kanske det är bättre då, eller 2. steloperera. Jag har funderat långt och länge, vänt ut och in och skrivit en lista på för och emot. Men jag kommer hela tiden fram till att jag vill nog bli opererad. Jag kan omöjligt gå så här i 15 år till, det tror inte jag att jag fixar. Jag måste ge det en chans… Jag är värd att leva fullt ut, mina flickor är värda det… Jag har fått sätta allt jag älskar att göra på vänt, nu är det slutväntat!
I helgen har jag varit på BF i Smedjebacken och det var riktigt roligt att få delta, egentligen var det inte jag som skulle åka, men då en i styrelsen lämnade återbud blev det jag som fick följa med! Kul att träffa kära vänner som man inte träffar så ofta annars.
Flickorna fick följa med och de tyckte att hotellvistelsen var lika härlig som jag tyckte!
Förra helgen var jag i Skåne på dop för min älskade lilla Julia <3 Tiden har verkligen gått alldeles för fort, från att vara ett litet litet knytte är hon nu en jollrande skrattande liten tös med ett härligt babyhull som viker sig till en skön dubbelhaka Hon somnade gott i min famn efter prästen tvättat hennes lilla hår och sov sedan hela cermonin. Så trygg och så underbar. Skönt att de kommer upp och hälsar på i påsk så jag får min dos av babydoft <3
Julia Isolde Rossing
Var blev januari av?
Tiden går så otroligt fort så jag blir matt… Det blev kanske inte så mycket gjort i januari som jag hade tänkt mig. Det blev mest en massa jobb och utbildning. Det är ju inte så lite det heller men när man kommer hem är man ofta så trött att det inte blir många knop då heller. Tyvärr fick jag inte några muntra besked från ortopeden heller angående ryggen, han visste inte hur han skulle gå vidare så nu är jag remitterad till en ny kirurg… Japp, då är det 10 års jubileum för hur länge man kämpat med det här… Helt otroligt. Förra helgen när jag slutat jobba kl: 24 och satte mig i bilen så insåg jag att jag med nöd och näppe skulle ta mig hem för det kändes som ryggen var klyvd i två delar. Men jag biter ihop och försöker att inte bli bitter, det finns ju alltid de som har det värre, försöker jag tänka. Å andra sidan är detta min verklighet och den ska jag leva i…
Sveas löp lyser än med sin frånvaro… Lilla fisgrisen Innan vi började jobba förra helgen var vi ute med Max och Jessica och tränade bevakning. Det var bra längesedan vi gjorde det och Svea var minst sagt HELTÄND!! Men vi fick till en klockren vindmarkering och en stillastående bevakning som avslutades med en låååång kamp med Jessica! Svea var i himlen!
Elsa fick också köra vind och det med besked. Tanten kan hon
Ny månad, nya tag…
Svea kan skälla hon
Framåtsändande
Kampa kampa med tungapporten…
Då fattas ett stycke löpande Svea….
För allt är färdigt och bestämt! Vågar man säga så? För då jinxar man kanske hela parningen och eventuella valpar? Ja ja, allt kan hända men om det vill sig rätt ska Svea ner till Langen/Hessen och träffa Fashion-Guy von Khanbalic… En fantastiskt trevlig hanne med härlig attityd och temperament och dessutom en stor skopa kamplust. Nu är det bara den tråååååkiga väntan på att hon ska komma igång och börja löpa. Men den som väntar på något gott
ZTP / AD / BH / VPG 1 Körung B
- HD B 1
- Hjärta 0
- Spondy 0
- Patella 0 / ED 0 / knä ua
- JRD frei / clear
Fantastiska 2011…
För det blev ett helt underbart år om man ska tänka efter… Trots lite mothugg här och var så lyckades ju jag och Svea efter endast två månaders träning bli uppflyttade till högre bevakning… Svea tog sitt championat… Och som ett fantastiskt avslut på året, så fick jag den bästa julklappen i världen. Den 18 december kom det en ny stjärna i mitt liv. Lilla Julia Isolde Rossing, min systerdotter. Jag trodde inte för mitt liv att man kunde älska någon så mycket från den första stund jag såg henne… Hon kommer förgylla mitt liv denna flicka…
Finns det en lathund till latmatte?
För matte har verkligen legat på latsidan ett tag… Men det känns skönt för både mig och hundarna att ta en välförtjänt paus i träningen tror jag. Tappade lite lusten efter tävlingen eftersom det inte fanns fler i år… Så jag köpte mig en flygbiljett till Paris och hälsade på min fina barndomsvän Moa… Fantastisk mat, vin, champagne och underbara minnen… Givetvis lite julshopping också… Men som vanligt när Moa och jag är någonstans blir allting fokuserat på när vi åt sist, vad vi ska äta nu och äta senare Underbart med likasinnade!
Och den ena roligheten bytar av den andra för när jag kom hem fick jag Skånebesök av pappa. Vi har ju givetvis också ätit god mat Och druckit gott… Så med andra ord har det varit två riktigt bra veckor
Det är helt otroligt att vi nu den 4 december fortfarande har barmark. Så idag var jag ute och körde spår och uppletande med båda flickorna. Båda gick riktigt bra förutom att ett av spårupptagen med Svea tog hon bakspår. Som vanligt när det blir bakspår med henne så var det ett högerupptag. Jag har tränat mycket på att försöka få henne att gå ner i tempo innan upptagen, köra ett kort spår innan, uppletande innan, gå till spåret i spårsele och lina, inte skicka ut henne på upptaget för att inte hon ska gå upp i stress utan gå med henne ut i linan kort bakom. Jag har lagt spåren på fält eller fotbollsplaner för att försöka få henne att bli noggrann och analysera spåret. Ibland vill man bara riva håret för att man inte kommer tillrätta och förstår VARFÖR det blir bakspår. Måste nog vända mig till högre makter, alltså mina fantastiska träningskompisar som vet bättre än mitt arma huvud…
Elsa, Svea och Lotus… Klara, färdiga GÅ!!
